Oj min hund är röd i öronen.
Öron/hörselgångs inflammation kommer av lågt immunförsvar, det är kroppens sätt att visa att den inte fixar eller måste jobba för hårt med bakterier i öronen.
Det röda är ingen öroninflammation, som vi så slarvigt kallar det, utan en retning och eller inflammation i hörselgången.
Örat sitter bakom trumhinnan och är mycket sällan inblandat i det vi kallar öroninflammation, dvs röda geggiga öron. Låter man det gå för långt, brister trumhinnan och då påverkas örat. Det kan av inflammationen bildas vätska bakom trumhinnan. I det läget behövs veterinärvård. Innan dess kan vi göra mycket, för att hjälpa hunden.
Här kommer mina tankar kring röda hörselgångar.
Varför sitter det jäkla håret där? Jo det sitter i hörselgången som ett partikelfilter, det sorterar bort oönskade bakterier,damm och små partiklar som inte örat vill ha. Pälsen hjälper också till att transportera ut damm, vax, fukt och saker som inte skall vara i örat. Men för att kunna jobba effektivt behöver det vara ”lagom” med päls i örat. Pälsen i örat på en Lagotto är en spegel på den päls som den har på kroppen och framförallt i huvudregionen. Jag tycker mig se att hundar med massor av päls/täta krullor på nospartiet också har mer ludd i öronen, det är min erfarenhet, andra kanske inte håller med om det. Vore spännande att få höra dina åsikter om detta.
Röda öron är inte i första hand allergi!!!!
I puberteten, vid magproblem, foderbyte, löp eller när det gäller tikar 2 månader efter löp. I dessa lägen går immunförsvaret ned eller rättare sagt är mer påfrestat. Det visar sig ofta genom just röda öron, röda tassar, lös mage osv…
Har hunden artros går kroppen och jobbar med sitt immunförsvar hela tiden, vilket kan leda till att hunden får återkommande inflammationer i både öron och på tassar.
Vid alla sänkningar av immunförsvaret finns risk att bakterier kan ta över och reta öronen.
Se över hundens mat. Får den för mycket proteiner, för lite kalk, för mycket socker osv. Här får du vara en detektiv. Detta återkommer jag till i en framtida artikel.
I första hand gäller det att förebygga röda öron.
Steg 1 vänj hunden vid att du pillar i öronen, killar, petar långt in och drar hår ur hörselgången. Hunden MÅSTE tycka det är ok att man plockar med öronen. Är du inte noga med detta kan det bli så att hunden behöver sövas varje gång öronen skall rengöras, blir både dyrt och förenat med risker.
Lukta i örat, det skall lukta gott och lite varmt. Är lukten stark. Skakar hunden sitt huvud, går den på sned med huvudet, har den plötsligt blivit åksjuk. Kliar den sig på kind och käke. Skaver den huvudet mot marken, möbler eller väggen? Detta är observandum.
Ha noga koll på öronen, ex varje gång du klipper klorna så ta hand om örat också.
Ett sätt är att ta för vana att varje kväll ”tvångsgosa” och då killa och plocka med öronlappen och öron basen. När det är ok. Lyft lappen killa i gången, efter det övar ni sakta tills ni får dra och hunden gillar att ni pillar i örat.Massera örat och låt hundens öronområde vila i din varma hand. Värme och massage löser vax och gegga och hjälper kroppen att transportera ut överflöd. Öron vax har låg smältpunkt.
Håll öronlappen lätt, dvs klipp pälsen under lappen kort och en trekant under örat så luften kommer till och kan cirkulera. Håll pälsen på lappen kort, ca 2–3 cm lång. Ju lättare lappen är desto mer kan den flaxa och rotera in luft i örongången.
När du drar pälsen. Ta ett tag om några strån, rotera och gärna skaka fingrarna medan du drar ut pälsen. Plocka inte för mycket på en gång ej heller lite hela tiden. Varje gång du drar upp ett hårstrå öppnar du upp huden för bakterier att komma in. Huden skall vara hel och oskadad för att kunna utgöra ett skydd för kroppen. Har inte hunden några symtom, bekymmer eller synliga problem. Var inte där och pilla! Inga problem inga åtgärder.
Ofta ser man i svängen att där ligger död päls, den är lätt att plocka bort. Vad ni sedan behöver göra är att ta er in i gången och fånga päls som sitter långt ner i örat. Peta inte in något i örat, överlämna det till någon som kan anatomin i örat. Ex din uppfödare som jag hoppas visat dig och vet hur man gör.
När hunden är 7 månader till 1 år brukar jag se att det bildats en vad jag kallar valptampong, stor hård, torr propp, rester av fostervatten, valppäls och vax, i örat. Den måste ut. Får man ut den är min erfarenhet att då minskar risken mycket, för framtida bekymmer. Bra tillfälle att ta ut den är vid HD-röntgen, då hunden är sederad, sömnmedlet innehåller en viss del smärtstillande. Kan du inte själv be din uppfödare eller kliniken hjälpa dig. Ta chansen att då titta långt in i örat och titta på hundens tänder oavsett du upplever bekymmer eller ej.
Är det geggigt i örat?
Ljust fint vax låter du bara vara. Det skall var där för att smörja och underhålla hörselgången. Är det däremot brunt så behöver hunden städhjälp.
Brun gegga, fuktig miljö, rött i örat, hunden kliar sig på kinden. Hunden har ont eller fredar sig för smärta. Ja då behöver du sätta in en åtgärd.
Det är nu det visar sig om DU gjort ett bra jobb med din hund.
Vad göra då?
Torka ur ytterörat och ingången med bomullspad fuktad med koksalt, barnolja eller ljummen olivolja
Plocka lös päls och ryck det som sitter i vägen för luften att komma in i hörselgången. Klipp öronlappen lätt.
Spruta ljummen koksalt i örat 1-2ggr/dag i 10 dagar. Tillse att vattnet kommer långt ned i örat, genom att när ni sprutar in det lyfter i öronlappen.
Massera örat lite hårdhänt så vattnet sprider sig i hörselgången. Använd en spruta ca 20ml. Just massagen är det viktigaste. Öronvaxet blir varmt och vattnet masseras in. Lite som att skura strumpor 😉
Är det rikligt med gegga kan man börja behandlingen med ljummen olivolja eller barnolja under 2 dagar och sedan gå över till koksaltbehandling.
Låt hunden skaka sig. Torka av det som rinner ur örat. Du kan ev. smörja under öron ingången med en fet salva för att skona huden från att bli irriterad.
Hav tålamod det kan ta tid att behandla och hitta anledningen till detta. För en anledning finns det på detta som är ett symtom. Behandla symtomet är sällan en lösning på ett bekymmer. 1a du gör är att ta kontakt med din uppfödare, hon/han vet hur hantera detta bekymmer och kan hjälpa dig att vara detektiv.
Låt inte hunden skava, sitt inflammerade öra mot marken, låt ej heller kompisen slicka i örat, risken finns då att det kommer in pseudomonasbakterier (jordbakterier) Och då kan man få ett avsevärt större bekymmer. Det är svårt att bli av med. Jag vet då min artrosdrabbade hund fick in detta i sitt öra, vilket blev ett livslångt bekymmer.
Viktigt är dock att man vet att trumhinnan inte är sönder, innan man spolar in något. Det visar hunden med smärta över käken (inte sällan tror man det är en tand som bråkar) och när du masserar örat. Är du orolig för det så är det besök hos veterinären som gäller.
Ogillar din hund att bli hanterad i öronen så kom ihåg! Det är inte hundens fel!!!! Det är inte uppfödarens fel, vi föder inte upp hundar som ogillar att bli skötta i sina öron!! Det är helt enkelt så att den förstår inte, för DU har inte förklarat så hunden förstår, hur viktigt och ofarligt det är att bli ompysslad i öronen. Blir du arg så bli det på dig själv. Börja om från början och gör om gör rätt! Det är aldrig försent att lära sin hund även om det tar längre tid om man inte gör det från början. Vad vi uppfödare däremot kan göra genom ovarsam avel, är att avla på individer som är predestinerade för att få bekymmer med öronen. Fråga din uppfödare om hundens mamma eller pappa har bekymret.
Vet hunden att all er vård är trevlig och ofarlig, blir också veterinärbesöken trevliga och ofarliga. Du kan vara stolt över din hund, när du får beröm för din trevliga individ. Men allt hänger faktiskt på dig och ingen annan.
Lär dig din hunds signaler på ohälsa och "nonchalera" dem inte. Uppsök veterinär om du är osäker. Jag rekommenderar att du i första hand bollar med din uppfödare som jag gissar har kunskap och kan hjälpa dig fatta rätt beslut om behandling.
Vill tillägga att, det pågår forskning på huruvida öron rens är bra/ verksamt eller ej, på människa. Tänker att det bör gälla hund också. Därför väljer jag alltid i 1a hand att behandla mina hundar med det jag har hemma och i deras trygga miljö.